Förberedelser

Idag var det dags.. Ett stort steg skulle tas på vägen att jag och M ska bli tre. Idag skulle P-staven tas ut. Egentligen var planen att vänta till mitten på juli, men sommaren är lite lågsäsong hos barnmorskorna verkar det som. Alla ärenden som inte rör de som redan är gravida fick därför vänta till efter sommaren. Annars fick man ta en återbudstid. Eftersom ingen av oss ville vänta så fick det bli en återbudstid. Vi får väl skydda oss på annat sätt istället helt enkelt.

Så, in till apoteket och köpa en tub Emlakräm. På med kladdet på armen och täcka med ett litet plastplåster. Det var meckigare än man kunde tro. Fick använda upp alla tre täckplasterna innan jag lyckades och en del av krämen smet ut. Men jaja, det fick duga.

Sedan var det bara att ta sig till barnmorskan ett par timmar senare. Som vanligt var jag tidsoptimist av rang, men som tur var hann vi ändå. En snabbt litet snitt med skalpellen och lite pillande med peang senare var den lilla plastbiten ute. På med ett bandage och så var det klart. Kändes så märkligt att nu, nu var det minsann på riktigt. Nu finns det inga hinder för att vi ska kunna bli tre. Pirrigt i magen som tusan kan jag lova!

Att bliva stur

..ja, det ska man ju också göra en dag.. Bli stor alltså. Minns för ett antal år sen, när det räknades vuxenpoäng i skolan. Det fanns så många saker som gav "poäng" och allt kändes ungefär lika främmande. ICA-kort. Skaffa bil. Ha banklån. Studieskulder. Kreditkort och kundkort. Skaffa sig ett jobb. Veckohandla. Lägga mer pengar på mat än på nöjen. Äktenskap. Barn. Ta hand om mor/farföräldrar. Ni vet, allt sånt där som var töntigt och tråkigt. Det gav poäng. Minuspoäng fick man för festande, fylla, sena nätter och allt annat som då lockade och som gjorde att man slapp bli vuxen.

Nu, ett antal år senare, har vuxenpoängen ramlat in i rask takt. ICAkortet finns där i plånboken, tillsammans med ett gäng andra kundkort. Bilen står på parkeringen. Banklånet och studieskulderna tickar på. Den fasta anställningen fick jag för ett tag sen. Veckohandla försöker jag göra, men det blir ändå mer pengar på mat än på nöjen. Det finns dock ett par punkter kvar på listan.. Hus. Äktenskap. Barn. Det är väl de tre stora punkterna som är kvar att pricka av.

Efter att jag för sex månader sedan träffade mannen i mitt liv närmar sig dock alla tre och för att minnas resan - och kunna dela den med de den berör - skapade jag denna blogg. Här kommer höjdpunkterna och de sorgsna ögonblicken att dokumenteras för främst mig själv, men också för framtiden.

Välkommen att följa med, om du vill..